Hjärtats framtid är hotad. Naturligtvis gör det oss bekymrade. För oss själva förstås, men framför allt för det stora antalet gravida och deras partners som varje år söker sig till oss under sin graviditet. Vi tror nämligen att vi har utvecklat en verksamhet som är bra för våra gravida och deras partners när de väntar sitt barn.

Nu har Landstingets Vårdstyrelsen i början på sommaren fattat beslut om att ändra ersättningen till barnmorskemottagningarna.

Konsekvenserna för oss på Hjärtat är att vi (räknat på 2015 års siffror) får cirka 300 000 kr mindre i ersättning för 2017. Hjärtats vinst 2015 var 97 000 kr. Då förstår alla att det blir svårt att få verksamheten att gå ihop.

Räknat per gravid kvinna blir vår ersättning cirka 400 kr mindre. En enkel lösning vore ju då att helt enkelt erbjuda alla gravida kvinnor ett besök mindre. Ni förstå ju att det är en lösning som inte är rimlig och som vi aldrig skulle göra.

Att sänka lönerna till våra barnmorskor med 1 500 kr per månad är inte heller en lösning, även om det motsvarar den sänkta ersättningen.

Nej, vi har istället bestämt oss för att söka resurser på annat sätt. Just nu vet vi inte hur det ska gå till eller om vi lyckas. Men vi har också bestämt att vi – om ingen annan lösning kommer fram – är beredda att ta en förlust på 250 000 kr (eller vad det nu blir) under 2017.

Naturligtvis är det inte hållbart långsiktigt. Men vi stänger inte Hjärtat förrän vi har uttömt alla andra möjligheter. Och vi är naiva nog att tro att även politiker kan ändra sig när de inser konsekvenserna av sina beslut. Vi har redan sett exempel på det när vi har kontaktat våra politiker. Till exempel Anna-Karin Klomp (ledamot i Vårdstyrelsen) reagerade ungefär så här när vi hade en dialog med henne: ”Jag ber om ursäkt för att jag inte hade satt mig i frågan mer ordentligt innan vi fattade beslutet. De här konsekvenserna är inte rimliga. Nu tycker jag att vi i Vårdstyrelsen måste fatta ett nytt beslut.”

Anna-Karin är KD-politiker, men för oss är inte partibeteckningen det viktiga. Vi har svårt att se att det här är partipolitik. För oss är Anna-Karins agerande ett exempel på civilkurage oavsett partibeteckning! Däremot har inte Vårdstyrelsens majoritet varit lika intresserade av en dialog med oss. Där fick vi vänta två månader innan vi ens fick ett svar på våra mail.

Vi har fram till nu haft strategin att bara prata om det här beslutet med de ansvariga, landstingets politiker och tjänstemän. Men nu behöver vi en ny strategi. Beslutet påverkar faktiskt de Uppsalabor som planerar att skaffa barn.

Hur är då bakgrunden?

Landstingets vårdstyrelse har beslutat att omfördela resurserna till alla gravida. Vissa grupper av gravida anser man har större behov än andra grupper. De gravida som anses ha större behov av en barnmorska under sin graviditet, och som därför ges mer resurser, är:

·       Utlandsfödda (utanför EU)

·       Arbetslösa

·       Lågutbildade (högst grundskoleutbildning

·       Ensamstående med barn

·       Den som har flyttat inom senaste året

Hur har man kommit fram till dessa faktorer? Jo, man vill styra resurserna på samma sätt som till vårdcentraler. För vårdcentraler använder man ett fördelningsinstrument som kallas CNI. Det anses vara ett bra instrument för att bedöma vårdbehovet i befolkningen. Men CNI är inte applicerbart på MVC, vi har t ex inte så många ”ensamstående över 65 år” som väntar barn (”ensamstående över 65 år” är ett av de sju kriterierna i CNI).

Det vårdstyrelsen nu har gjort är att använda ett eget instrument, med delar av faktorerna från CNI. Detta egna instrument används från 2017 för att styra resurserna till de gravida. Vi bedömer att de fem kriterierna ovan, med ett undantag, saknar relevans när det gäller att förstå de gravida kvinnornas olika behov.

Vår erfarenhet är att utlandsfödda (utanför EU) ofta kräver mer resurser under graviditeten, framför allt om man inte behärskar det svenska språket och behöver tolkhjälp.

Men vi kan inte se att de övriga kriterierna är lämpliga för att bedöma behoven hos gravida kvinnor. Det är till exempel inte vår erfarenhet att kvinnor med grundskoleutbildning har större behov av en barnmorska under sin graviditet än kvinnor med andra utbildningar. Vi kan inte heller se att arbetslösa kvinnor har större behov av en barnmorska än kvinnor som arbetar. Där är det nog snarare tvärtom. Gravida kvinnor som arbetar, kanske i ett stressigt arbete, eller med pendling, har ofta stora behov av samtal med sin barnmorska under sin graviditet.

Det är mycket möjligt att grupperna ovan har större behov av vård i allmänhet eller har större behov av annat samhälleligt stöd. Till exempel så bedömde vårdstyrelsens ordförande att dessa grupper röker mer och är mer överviktiga. Det kanske är så, men är inte andra professioner mer lämpade att hantera det än barnmorskor? Till exempel någon på en vårdcentral. Ska resurser för dessa ändamål tas från de gravida?

Alla gravida har naturligtvis inte samma behov. Därför bemöter vi varje gravid kvinna och hennes partner individuellt och det gör man säkert på alla barnmorskemottagningar. Det betyder att vissa gravida kvinnor får ”mer” av oss. Men det är svårt att enkelt kategorisera de kvinnorna i grupper, där vissa grupper generellt har större behov än andra. Tvingas vi ändå göra det, så ser vi ofta större behov hos de kvinnor som till exempel:

·       Är förstföderska

·       Väntar tvillingar

·       Är rädda inför förlossningen

·       Har en psykisk ohälsa

·       Har språksvårigheter

Vi kommer att fortsätta att tala med våra politiker och få fler att inse det orimliga i beslutet. Vi kommer också att söka annan finansiering, men här är vi amatörer. Vi vet inte riktigt hur vi ska gå till väga. Finns det tillräckligt många som vill att Hjärtat ska finnas kvar även efter 2017?

Till dig som tycker att vårt engagemang för resurser till de gravida kvinnorna är värt att stödja: Vi tar gärna emot alla förslag du har!